Löparnas Varvetminnen
Minnen från Göteborgsvarvet finns det minst lika många som det finns löpare som sprungit med oss; roliga, dråpliga, inspirerande och häftiga. Under hösten har vi efterfrågat löparnas bästa Varvetminnen och ett urval finns att läsa här nedan. Stort tack till alla som skickat in ett Varvetminne.
Martins Varvetminne
"Kanske inte bästa, beror på hur man ser på det, ett av de första minnena iaf.
Efter mitt första lopp, en dag då det var ganska varmt och när jag inte alls var van att springa så långt, så låg jag och kramade toalettstolen hemma hos min kompis. Vätskedepåerna var tomma och jag mådde inte alls som man borde efter ett lopp. Mådde skit hela kvällen och ville knappt äta något.
Dagen efter, när jag iaf mådde lite bättre, men när man tycker att man kanske aldrig borde göra detta igen så anmälde jag mig till året efter. Detta kan ju bara bli bättre! Ny ”fas” i träningslivet med ny målsättning. Detta är nu en tradition och vad jag minns har jag inte missat nått år därefter. En tradition som kommer leva vidare. Traditionen och gemenskapen är minnet som finns iom varje års lopp."
Idas Varvetminne
"Det är ju mitt första och enda varvetminne men absolut inte mitt sista! Jag vann en plats till loppet och jag trodde verkligen inte att jag skulle klara av det. Med dåligt självförtroende och stor andakt upplevde jag en fantastisk löparkänsla och så mycket glädje under 2022-års varv att jag tror att det blir en årlig tradition! Trots flera genomförda lopp under året slår inget Göteborgsvarvet."
Kelseys Varvetminne
"Goteborgvarvet 2022! I recently moved to Sweden from the United Kingdom. I have signed up for a half marathon that kept getting set back and then cancelled because of covid. I was so incredibly excited to finally experience a half marathon race. The atmosphere was amazing! The music, people and weather was out of this world. I couldn’t have asked for a better half marathon….even got a PB! I am very excited for the next race. I’m currently training for the 2023 Gothenburg marathon. I have never ran a marathon before, it feels very daunting but it’s so nice to know that I will be doing it with goteborgvarvet!"
Karins Varvetminne
"Hej, 1990 sprang jag mitt första varv och har sprungit varje år sedan dess med några uppehåll för graviditeter och sjukdomar. Kanske detta inte är mitt roligaste minne, men 2002 blev en äldre herre min hjälte på Pressbyrån vid Heden. Jag sökte med ljus och lykta efter en bajamaja men såg inte någon. Tog min tillflykt till Pressbyrån på Heden, men konstaterade panikartat att det var 5 kr myntautomat till toaletterna. Då var det en äldre herre som räckte mig en 5-krona och sade "hon ser ut att behöva den". Tack och lov, han blev min hjälte! Jag kunde sedan fortsätta min löpning in i mål."
Maries Varvetminne
"Hej alla sköna löpare. Det var återigen dags för Varvet, lika taggad som vanligt med en go nervositet och förväntan om hur min upplevelse skulle blir detta året, dvs 2018. Som vanligt skulle familj och vänner ha picknick i Slottskogen och heja fram mig innan målgången på Slottskogsvallen, det var som vanligt en magisk känsla att höra deras hejarrop. Detta året saknade jag min man som stod och hejade på, jag frågade mina vänner var han var någonstans, och de svarade lite kryptiskt, han kommer snart. Jaja, tänkte jag, vilken otur att han missade mej, eller rättare sagt att jag missade honom, haha. På något sätt har jag som löpare lättare att hitta vänner jag känner längs vägen som jag får syn på, än tvärtom om, det blir som en sport i sporten att leta efter personer jag känner utefter banan och man glömmer lite bort vad man gör, även om jag verkligen älskar detta, speciellt Varvet. Väl i mål efter en stund får jag syn på min man och min son, de kommer gående mot mej med var sin medalj runt halsen, och jag frågade, var har ni fått dom ifrån? Vi har sprungit sa dom, ah tjena, sa jag, på riktigt, var har ni fått dom ifrån, återigen, vi har sprungit sa dom igen. Och så var det. Dom hade fått tag på två startplatsen samma dag men mörkat detta för mig, busigt va. Och är det något jag är stolt över så är det att kunna inspirera andra och få lov att vara en ambassadör för det bästa jag vet är, nämligen jogging. Det ger mig så mycket energi, egentid, kvalitetstid med andra löparvänner, och jag blir så glad när jag hör att jag har kunnat påverka andra, men bara om dom själva vill det. Så den dagen, 2018, var ett härligt minne för mig, att delar av min familj överraskade mig med detta, och som dom vet betyder så mycket (nästan allt) för mig. Ni (min familj) får gärna överraska mig igen! Lycka till nu alla som ska springa nästa år, för det ska jag göra, det blir mitt 21:a "varv". Ta hand om er och njut av naturen, spåren och hälsan =)"
Evas Varvetminne
"Jag trodde aldrig att jag skulle kunna springa en halvmara, 10km var långt. Men 2013 tog jag mig igenom mitt första Göteborgsvarv och mådde så dåligt efteråt. 5 år senare och 5 Göteborgsvarv senare sprang jag mitt första marathon - som jag också tidigare trott var en omöjlighet. Springa dubbelt så långt, nej det går inte. Men vad jag lärde mig av mitt första ’varv’ är att ingenting är omöjligt"
Håkans Varvetminne
"Jag har sprungit 24 varv, det senaste 2022 och är som vanligt anmäld i god tid till varvet nästa år. I somras drabbades jag av en hjärntumör vilket kastade kull det mesta av mitt liv. Men nu i november är jag opererad, och delvis igenom en tuff efterbehandling. Nu har livet sakta kommit tillbaka i något som kan likna rutin igen. Jag har bestämt mig för att löpträna fram till maj nästa år och stå på startlinjen till mitt 25:e varv och njuta varje meter från start till mål. Lyckas jag med detta kommer det att bli mitt allra bästa varv någonsin. Jag är inställd på att det blir tufft men lyckas jag med detta har jag vunnit så mycket i livskvalitet så det är värt all träning."
Pias Varvetminne
"Mitt första ”Lilla Göteborgsvarvet” när jag var 11 år gammal. Helt otränad och ingen erfarenhet av att springa lopp var min största oro hur jag skulle hitta när jag skulle ligga först i loppet. 😂 Självförtroendet var det inget fel på!"
Mariannes Varvetminne
"2016, då sprang jag tillsammans med sonen. Han hade kämpat mot en skelettcancer på Salgrenska några år tidigare. Nu sprang vi tillsammans genom Slottsskogen och såg taket på Sahlgrenska. Det var en känslostorm inom mig som knappast går att beskriva."
Christas Varvetminne
"Mitt första varv var 2022 3 veckor före min 71-årsdag. Målet var inte tiden utan att ta mig runt. Jag tog mig runt på 3.37 och var /är väldigt stolt med tanke på att jag inte var så förberedd. Men med pannben kommer man långt 😀 Självklart anmäld till 2023 nu måste jag ju slå tiden."
2022-12-08