-Mitt absolut jobbigaste Varv gjorde jag nog på 2000-talet. Då hade jag haft en bristning
i vaden, eller, jag har hela tiden trott att det är en bristning, men det är som en djup
kramp. Det känns som att sticka in en morakniv i vaden.
-Men, jag måste ju springa Varvet ändå!, utbrister Jan-Åke
Så då tog han en elastisk binda och drog den stenhårt runt vaden för att få stöd.
-Efter 3 kilometer, när vi kom ut ur Slottsskogen och ner i Majorna, så kom kniven i
vaden.
-Men jag har ju 18 kilometer kvar?” “Hur fan gör jag nu?”, säger Jan-Åke.
Han låter uppgiven men skrattar samtidigt och inget i tonläget kan få dig att fundera på
om att bryta loppet var ett alternativ.
-Jag sprang så här i 18 kilometer, säger Jan-Åke och hoppar på ett ben med flaxande
armrörelser.
-Varenda sjukvårdare på vätskestationerna ville ju plocka av mig.
”Nej, nej jag ska däråt!”, säger Jan-Åke och pekar med hela handen för att symbolisera
riktningen mot målet på Slottsskogsvallen.
-Bryter gör jag inte sörru! Jag kom in på 1.54 tror jag, men hade kapacitet för 1.19-1.20.
Strax efter mållinjen såg han det vita sjukvårdstältet och gick in för att be om hjälp;
"Aha!" "Hur är det här då?” sa hon, berättar Lars-Åke.
“Jag har så jädra ont i vaden, tänkte om ni hade något lindrande?”
“Jag ser att du är lindad?”
“Ah?”
“Du hade det där innan du sprang alltså?”
“Ah?
“Vad tror du att jag skall göra åt det där?”
“Jag tänkte ni hade någon salva eller något?”
“Nej, jag kan inte göra något", sa hon. Jag kan ge dig ett tips! "Du springer inte en meter
förrän du kan göra 3x50 tåhäv utan att det gör ont.”
-Det tog 4 månader. Hon skällde ut mig! Det var en väckarklocka, men sen var det
väldigt komiskt!, säger Jan-Åke
“Gå härifrån!" “Aja, okej då”, skrattar Jan-Åke
Året därpå var Jan-Åke tillbaka och tog mandat i en klunga av fyra löpare. Över
Götaälvbron låg de i Jan-Åke-tangerat-personligt-rekord fart som vid målportalens
klocka skulle bli 1 timme och 14 minuter.
-Jag drog allting, de drog inte en meter. Och jag hade ju tänkt “Ni får springa där bak och
spara er, jag ska slå er ändå!”.
-Men när jag kommer ner vid Femmanhuset, då small det till i vaden, säger Jan-Åke som
fick fortsätta baklänges uppför långa, brantare-än-man-kan-tro Avenyn och resterande
backar, för att ta sig framåt överhuvudtaget.
-De (publiken) skrattade ju! Vad håller han på med!
-Det trodde ju att jag hånade dem. Men jag tog mig ju inte upp framlänges, berättar
Jan-Åke.
Skärtorsdagens morgondistans börjar i skogsmynningen utanför Eva-Lisa Holtz Arena i
Karlstad. Föreningen och lopp-arrangören IF Göta hemmaarena. Idag är Jan-Åke 67 år
och han tränar nu för det mesta utifrån sin egen tanke, lust och erfarenhet. Som född
och uppvuxen i Värmland har han åtnjutit den stora löparvågen där det i Södra Svealand
vid 90-talet fanns möjligheter att springa lokala lopp var och varannan helg. Det var
dessutom det årtionde Göteborgsvarvet ökade mest från 22.222 löpare 1990 till över
40.000 löpare 2009 och 60.590, 2010.
-Vi springer på I2-spåret som vi kallar’t, säger Jan-Åke och hälsar på förbipasserande
löpare.
-1979 så började jag löpträna. Då var jag 23 år.
Och 1980 gjorde Götajoggen premiär i april månad, som till en början var en självklarhet
för Jan-Åke. Götajoggen är idag Karlstad Stadslopp och 10 kilometer var då 15 kilometer
och 25 kilometer.
-Och sen var det Varvet i juni!
- “Det skall jag åka ner på!”, berättar Jan-Åke
-Men jag hade ju aldrig sprungit en halvmara?, säger Jan-Åke som förbättrade sina tider
år för år fram till 1989, det år hans personliga rekord 1.14.50 är ifrån.
-Det var en helt annan stämning än här i stan. Det var ju fest liksom! All musik runt
banan och otroliga åskådare som verkligen stöttar och hejar! Det är häftigt alltså, säger
Jan-Åke
Och under fyra år framåt låg de båda loppen under samma helg.
-Då valde jag Göteborg. Men då svek jag ju lite..., säger Jan-Åke.
-Sen! Delade de på sig. Och då var till och med Götajoggen nere för att marknadsföra sig
i Göteborg.
Under 90-talet var Jan-Åke en av de som startade upp Karlstad Löparklubb. Föreningen
med sina 30 aktiva elitmotionärer och motionslöpare blev en konkurrerande
långlöpargrupp gentemot IF Göta Karlstad och SISU Forshaga, två föreningar vars
representation på Göteborgsvarvet också varit stark. Och innan dess tränade Jan-Åke
tillsammans med Televerket IF.
-Det började grymtas om att utomstående var med i deras klubb. Det gillade de inte
riktigt, säger Jan-Åke
-Så då bestämde vi oss för att bilda Karlstad Löparklubb!
-Den var aktiv i tio år ungefär, sedan började löparna att trappa av. Intresset gick ner när
många lopp sen försvann, men jag hängde i, tänkte, jag skall inte sluta!
-Jag hade ett antal lopp under 1.20 när jag höll på som mest. Jag ville ju kolla hur bra jag
kunde bli!, säger Jan-Åke
Målet varje år är fortfarande att försöka genomföra en bättre prestation och resultat än
året innan.
-Det är ju livskvalitet också. Du tränar och du mår bra!
-Det här vintern har jag legat på 3-5 mil, tack vare känningar och skador. Sen har det
inte varit någon bra vintern att springa. Det har varit väldigt varannan-dags-väder, säger
Jan-Åke och var stans i spåret ligger snön kvar likt försmäkta snögubbar.
-Målet är att följa min träning här nu kommande veckor. Jag har en metod som jag vet
att jag svarar på. Det är mycket 1000-meters intervaller, backlöpning och tuffare löpning
här i I2-skogarna.
-Jag anmälde mig (som medlem) till IF Göta förra våren. För jag har också en liten dröm
att vara med på Veteran-VM i Göteborg nästa år. Så får kroppen bestämma om det är
möjligt!
Innan dess gör sig Jan-Åke redo för sitt 42a fysiska Göteborgsvarv. Du möter honom,
tillsammans med övriga all-åringar i startgruppen "Varvetveteraner", med starttid 13.18.
Har du inte läst om
Varvets äldsta all-åring, Bo Tendell, och vill göra det kan du läsa mer om mötet med
honom här.
2023-05-09
← Alla nyheter